Handboll är en idrott som utövas av många miljoner människor och engagerar hundratals miljoner flickor, pojkar, kvinnor och män. När decenniets (2011-2020) handbollsspelare (herr) skulle utses var Tobias ”Tobbe” Karlsson bland de allra främsta.
Idag bor Tobbe återigen i Karlskrona och vi har förmånen att ha honom som ideell sportchef i klubben. I yrkeslivet arbetar han med världen som arbetsplats. Dels med ledar- och organisationsutveckling och dels som team manager för svenska herrlandslaget, där det snart väntar ett VM i Egypten.
Vi träffas emellanåt och pratar handboll i allmänhet och HIF i synnerhet, men också familjeliv och samhällsfrågor. Därför är inledningen på detta digitala snack inget oväntat.
– Haha, nu slog Otto (Tobbes snart 3-årige son) till gungställningen för att gungan snurrade in sig, skrattar Tobbe med hela ansiktet.
Mitt i allt det handbolls- och yrkesliv som Tobbe befinner sig i, har han alltid fokus först och främst på sin familj. Sin fru och deras två barn, på hans föräldrar och på sin bror. Och att han i första hand är en familjefar, det märks på svaret om hur han känner inför den fina utmärkelse han nu fått.
– Det är en riktigt fin skara spelare att finnas med bland. Det påminner mig om tiden som spelare, men samtidigt känns det som ljusår sedan. Att vara borta såhär länge (EM-kval + VM) från familjen är verkligen supertufft.
Tobbe är en inkännande man med ett stort hjärta, som inte bara har plats för familjen. Under hela sin karriär var han en förkämpe för allas rätt att älska vem de vill och för rätten att manifestera det. Vi minns särskilt när det europeiska handbollsförbundet (EHF), i sista stund, ändrade reglerna som förbjöd Tobbe att spela i regnbågsbindeln under EM 2016 i Polen. Och därefter försökte den envisa Tobbe hitta ett sätt som ingen förbundspamp skulle kunna stoppa.
– Det enda som återstod var skorna, de kunde de inte kontrollera. Och min skosponsor Salming specialdesignade skor med regnbågens färger och budskapen ”diversity” och ”equality” på sulorna.
Och i de skorna spelade Tobbe sin sista säsong i Bundesliga och Champions League med start i derbymatchen mot Kiel i september 2018.
I samtalet blickar vi tillbaka tio år i tiden då Tobbe själv kände att han kunde mäta sig med de bästa i världen:
– Ola (Lindgren) i Nordhorn gav mig en roll som jag även fick i landslaget under VM i Kroatien 2009. Sen flöt det på. Första framgången med fjärdeplats i hemma-VM 2011 och givetvis OS-silver 2012. Då kände jag att jag var världsklass.
Året efter blev han utsedd till Sveriges bäste handbollsspelare. Och enligt Tobbe var han som allra bäst åren därefter.
– Ja, min peak var nog lite senare. Då var helheten som bäst. Vi (Flensburg) vann Champions League 2014 bland annat. Framåt slutet av karriären var jag nog smartare, men känslan var att jag var som bäst 2014-2015.
Men även här lyfter den ödmjuke Tobbe upp sina medspelare som del i hans framgångar. Magnus Jernemyr i landslaget och Jacob Heinl i Flensburg.
– Vi kände varandra utan och innan och det där byggde vi ju över tid. Så självklart har de en stor roll i att jag lyckades också.
120121 Handboll, EM, Sverige – Polen: Tobias Karlsson, Magnus Jernemyr, Sverige. © Bildbyran – 73432 
141204 Flensburgs Tobias Karlsson (v) och Jacob Heinl (h) i kamp med Alingsås Max Darj (m) under handbollsmatchen i Champions League mellan Alingsås och Flensburg den 4 december 2014 i Alingsås. Foto: JÖRGEN JARNBERGER / BILDBYRÅN / Cop 112
Det där med att bygga över tid är något som Tobbe återkommer till, både vad det gäller sin egen karriär eller i att bygga HIF Karlskrona starkt. Det är hårt jobb och tålamod som är kärnan i att lyckas, oavsett om det gäller som enskild spelare, som lag eller som klubb.
– Det har alltid varit med mig. Man måste jobba hårt och länge för att lyckas. Och att orka ha tålamod i det, det är nyckeln.
Hur orkar man då behålla det där tålamodet över tid?
– Varje träning är en chans att lära sig något nytt eller få känna att man utvecklas. Och för att skapa så bra möjligheter till att lära sig så behöver förberedelserna finnas där också. Att ha käkat ordentligt, vilat tillräckligt och inte slarva med att komma inspringande precis när träningen drar igång.
Att värdesätta den träningstid som finns alltså?
– Ja, precis. Det har jag varit noga med under hela min karriär. När man börjar tänka och agera på det sättet och märker att det ger resultat, då betalar det sig och det blir en livsstil.
Nu är alltså livsstilen att pussla med familjeliv, arbetsliv och föreningsliv. Som för vem som helst.
Text: Olof Ljungberg
