Tidigare i veckan har fem tjejer från HF Karlskronas F16-lag, närmare bestämt Kerstin Gidlöf, Alice Pyka, Alice Granlund, Selma Holmqvist och Tea Masmanidou deltagit på en regional träningsdag mot U-landslaget. Där har de träffat spelare från Lödde, Ystad, LUGI med flera.
Vi har tagit ett snack med några av våra tjejer.
Hur gick tankarna när beskedet om den regionala träningsdagen kom?
– Vi alla blev väldigt positivt överraskade men framför allt blev vi chockade. Det var också väldigt kul att få testa på landslagsmiljön, konstaterar tjejerna tillsammans.
– Det kändes väldigt speciellt att få möjlighet att var med, tillägger Kerstin Gidlöf.
Hur upplevde ni träningsdagen i stort?
– Den var väldigt bra. Vi fick lära känna nya människor som vi inte hade koll på tidigare och en nervositet smög fram i början. Och eftersom alla var väldigt duktiga blev man lite nervös över det också. Det blev dock en oerhört härlig stämning väldigt snabbt, säger Alice Pyka.
– Alla var troligtvis lika nervösa och det var ingen som påstod sig vara bättre än någon annan utan det kändes som att alla låg på en jämn nivå, fyller Kerstin i.
Är det något nytt ni känner att ni har lärt eller kommer tänka extra mycket på framöver?
– Som målvakt har jag fått väldigt mycket tips på hur jag ska agera i målet för att utvecklas och bli bättre. Jag har också fått till mig nya övningar att jobba med, säger Kerstin.
– Jag tycker verkligen att vi fick många tips på plats som vi kan ta med oss till kommande träningar, säger Selma.
Och får medhåll av Alice som berättar att hon också fick bra feedback att ta med sig framåt.
Hur ser ni på er och handbollen framöver? Några nya tanker eller idéer som har dykt upp efter lägret?
– Främst blev man väldigt motiverad att fokusera ännu mer på handbollen och jag tog verkligen till mig av alla tips som jag fick. Framöver kommer jag kanske planera in ännu mer träning men jag kommer också tänka på information vi fick angående vila och återhämtning, säger Alice.
– Som Alice säger, att hålla fokus uppe och alltid prestera så bra som möjligt. Att veta att man har ögonen på sig kommer hjälpa oss på vägen, avslutar Kerstin, Selma och Alice.
